Forum

Jag skulle vilja ta upp ämnet "Överlevnads ask" eller som jag kanske mer vill kalla det, ett kit.
Givetvis är det så att ett verktyg eller utrustning inte ersätter kunskap och erfarenhet, men det kan göra livet lite enklare i händelse av att något inte går som beräknat.
I en riktig överlevnadssituation så kommer man förmodligen inte att ha tillgång till asken.

Vad i verktygsväg har ni med er som ni inte direkt vill vara utan ?

Detta har jag i min överlevnadsask som är stor som en tändsticksask. Fiskekrok, fiskelina, diarrétabletter, rakblad, plåster, LED-lampa.

Oj, jag har glömt att svara här. Jag har faktiskt inte med mig någon klassisk överlevnadsask av typen som ska innehålla "allt", däremot har jag ständigt med mig vad jag kallar min eld-ask - en läkerol-plåtask där jag förvarar en tändsticksask, ett stearinljus och en liten boll tände ex bomull, björknäver etc i en liten plastpåse. Ett litet knivblad och ett par små metkrokar med fiskelina är också instoppade i ett hörn.

Som många andra blev det för mig mer och mer glest mellan gångerna den gamla "kompletta" överlevnadsasken fick följa med, ren lathet förstås men det var också eftersom jag aldrig behövde den - och aldrig öppnade/rörde den utomhus - som jag slutade ta den med mig. Nu har jag istället tändstickorna i asken (förutom backup-asken i ryggsäcken) och är därmed "tvungen" att ta den med mig och får lite extra bonusprylar på köpet, samt att asken skyddar stickorna bra mot väta och locket går ju bra att signalera med om så behövs.

Eld känns för mig ändå som det absolut viktigaste om nåt oväntat skulle inträffa, åtminstone på "vardagsturer" - kniven sitter ju också alltid i bältet, samt jukkassticka på nyckelknippan och mobiltelefonen i fickan. Är det längre turer i mer okända marker så åker det i regel med en kompass och visselpipa runt halsen också så jag följer mer läran att sprida ut grejorna än att ha allt i asken antar jag

Jag tror inte riktigt på det där med en ask, känns som om man tappar bort tält och ryggsäck och allt annat som gör att man hamnat i en nödsituation. Hur lätt är det då inte att tappa bort en liten ask. Sen så brukar sakerna i en ask vara ganska små och när man sitter där smått förvirrad och kanske kall och nedkyld då är det inte lätt att använda småpryttlar. Jag har alltid en kniv på mig antingen i bältet eller runt halsen och kompass, eldstål i en bit snöre runt halsen. Sen har jag stoppat i lite småsaker i mitt första hjälpen kit, men då är det mest för signalering och nödtände.

Men med en kniv och ett eldstål kan jag se till att hålla mig varm och torr och kommer då klara de första timmarna och ger även möjlighet att signalera. Kan jag sedan med hjälp av kompassen gå ut så är problemet löst annars är det dags att på något sätt rena vatten, troligtvis genom kokning. Efter det så hoppas jag att någon saknar mig och de har påbörjat sökandet efter mig =)

Hej!

När jag och min vän går ut i skogen är det mest han som har saker med, eftersom han är den som "vet".

Jag brukar dock ta med tändstål (om han skulle tappa bort sitt) eller helt enkelt en vanlig ask tändstickor i en plastpåse med snabbköpsclip om. En gammal brödpåse duger för mina behov.

Annars kan man ju tänka sig en använd medicinburk, eftersom den är fint vattentät och är (oftast) vit, så man hittar den som den hamnar i vattnet. Däri kan jag stoppa

- Plån
- Några tändstickor
- Litet bomullstussar
- Ett par inslagna karameller (för man blir så ledsen om man är vilse)

Sedan har jag oftast

- En fällkniv (Leatherman, för att den har en bra tång, som ofta är mer användbar än mycket annat)
- En chokladkaka (för det är så himla gott när man inte har tid med matlagning, eller när man blir slut i knoppen och börjar svamla)
- En ficklampa (för att man så lätt snubblar om man inte ser vart man går. Det blir fort mörkt i skogen.)
- En extra tröja och byxor, kalsonger och strumpor i en plastpåse (om jag skulle drutta något vått).

Slutligen borde jag ta med mig

- en kompass
- en karta över området
alternativt en bra GPS och extra batterier till den (om jag hade råd)

Vid det här laget ser ni säkert att jag inte är van vid att vistas i skog och mark, men att jag känner en viss entusiasm inför alla möjligheter att göra det.