Vi har i hushållet en fyra månaders liten schäfervalp som jag har börjat låta få följa med ut på kortare turer i skogen. Vid ett tillfälle när jag och min fru var ute på promenad och plockade lite vildhallon från en buske längs vägen, ville hunden också vara med och smaka och verkade tycka det var ganska gott.
Gången därpå, när det bara var jag och hunden på en liten hajk rakt genom terrängen, förvånade hon mig genom att själv sniffa upp några hallonbuskar på ett kalhygge varpå hon mycket stolt försiktigt plockade av bären med framtänderna och mumsade i sig. Jag tror hon till stor del fick en väldig kick av att helt själv kunna skaffa sig något ätbart ute i vilda marker istället för att behöva tigga av husse och matte jämt
Upplevelsen gav mig dock en idé, och under nästa tur passade jag på att presentera henne för både blåbär, lingon och även smultron
(DE var populära!) innan vi gick hem. Väntade med spänning på resultatet följande tur därefter och - mycket riktigt! Nu nosar hon även fram dessa bär helt själv! Hon tycks få en skaplig energikick av bären också, något hon nog även förstått själv för efter att hon skuttat runt och lekt en stund i skogen stannar hon i regel upp och käkar lite blåbär eller lingon när hon blir trött.
Allt detta har dock lett mig in på tanken om man skulle hamna i en skarp överlevnadssituation med ett husdjur, t.ex en hund. Maten kommer ju åtminstone till en början till stor del att bestå av växter
(såvida man inte käkar hunden då ), är detta något även hunden kan tillgodogöra sig tillräckligt med energi från? De är ju allätare, men de bör väl pga sitt ursprung behöva en bra mycket större proportion av kött i dieten än vad vi människor gör?
Nån som vet om det är nån som undersökt detta från mer av ett vildmarks-perspektiv och var man isåfall kan hitta mer information om det?