Orientering - Nödsignaler

Ibland kan man vilja kalla till sig andra människors uppmärksamhet i naturen, t.ex om man gått vilse, skadat sig eller blivit akut sjuk. Befinner man sig på en mer stationär lägerplats och vill kalla på hjälp från t.ex flygplan, är 3-regeln en av de vanligaste internationellt erkända nödsignalerna. Den består helt enkelt av ett tecken upprepat tre gånger, vanligtvis tre eldar i triangelform på lagom stort avstånd från varandra.

Andra metoder för att vinka till sig flygplan eller helikoptrar kan t.ex vara att använda en spegel eller något blankt metallföremål och försöka reflektera solens strålar mot piloten. På vintern kan man trampa upp ord som t.ex "SOS" i snön, vilket även fungerar utmärkt i sand på sommaren. Dessa tecken gör sig bäst om man kan fylla bokstäverna med något mörkt såsom grenar eller granris. Kan man inte det är det oftast bättre att stampa ut bokstävernas linjer som en serie gropar/punkter, snarare än som ett heldraget dike, pga att skuggorna då syns bättre oavsett hur solen står på himlen.

Om man går vilse och försöker hitta hem eller bara av någon annan anledning behöver hålla sig i rörelse, måste man lämna efter sig något mer permanent tecken, som också helst ska ange riktningen man förflyttat sig i. Att riva av sig färgglada remsor av klädesplagg och knyta på trädgrenar är en bra metod, men begränsas av mängden lämpligt material man bär med sig - för att inte nämna att man kanske också behöver ha kläderna kvar på kroppen för att hålla värmen. Då kan det vara bättre att bygga tecken av naturmaterial istället.

En pil av stenar eller pinnar är ett tydligt tecken när man väl ser det. Det kan dock vara problematiskt att lyckas upptäcka ett sådant tecken om man inte råkar gå precis invid det, särskilt om det finns rikligt med mossa eller annan djupare markvegetation på platsen, varför det kan vara klokt att kombinera med något annat tecken lite högre upp som kan ses på längre håll.

Ett sätt att åstadkomma detta - särskilt om det inte finns trädgrenar att knyta saker i - kan vara att stapla några stenar på varandra, en struktur som definitivt ser ut att vara byggd av människohand, men glöm isåfall inte att kombinera med något slags riktningsanvisning samtidigt eftersom en stenstapel inte säger särskilt mycket mer än att en människa vid något tillfälle vistats på platsen. Den bör också vara tillräckligt hög så att det även på ganska långt håll syns att någon medvetet staplat ett flertal stenar på höjden.

Ett snabbt och enkelt sätt att lämna högre belägna spår i skogsmiljö är att stapla grenar i träden. En enda gren som går av och faller ned kan ibland råka fastna i grenklykor helt av sig själv, men tre grenar av liknande dimension upphängda mellan ett par träd är en konfiguration som definitivt inte uppstår på naturlig väg.

Observera även pilen av grenar på marken som anger färdriktning. Har man något att knyta med kanske man t.o.m kan bygga grenarna som en stående pil i träden, men det kräver förstås mer tid och energi.

Om det inte finns några träd med lämpliga grenklykor, eller om man bara vill göra ett tydligare tecken kan man förstås även bygga något fristående av grenar eller störar. Konstruktionen på bilden - tre ihoplutade störar, surrade med något mjukt slyskott eller tunn färsk gren och en extra tufs klargrönt blåbärsris för extra blickfång - åstadkommer man lätt på bara någon minut.

Det är bara fantasin, och förstås materialet på plats, som sätter gränserna för vad man kan hitta på, men huvudregeln man bör gå efter är att ju mer symmetriskt regelbundet något är, desto mer människobyggt brukar det se ut eftersom naturligt uppkomna former oftast är mer slumpmässiga och oregelbundna.

Glöm heller inte att riva tecknen igen om du är ute och övar sådana så att ingen i efterhand tror att det rör sig om något slags riktiga nödsignaler.

Dela denna sida på:

www.overlevnad.se är en projektsida om överlevnad och vildmarksliv