Eld - Från låga till eld

Den här artikeln handlar om hur man bäst gör upp eld under förutsättningen att man redan har tillgång till en öppen låga. För tips och förslag på vad man kan göra när man inte har tändstickor eller liknande elddon med dig, se artikeln Från gnista till låga.

Trots att man med moderna elddon som tändstickor och cigarettändare mycket enkelt kan få en öppen låga på några sekunder, så är det ändå många semester-grillare som kämpar länge med elden innan den kommer igång. Det händer till och med att man plöjer igenom halva tändsticksasken innan man fått upp en stadigvarande eld att grilla sin korv på, och ibland maktlös får stå och se på när tidning efter tidning förkolnas och slocknar innan pinnarna ovanpå ens blivit varma.

Den absolut vanligaste, och egentligen den enda, anledningen till att man misslyckas med sin eld är att man inte har förberett sig tillräckligt. Hemligheten med att kunna tända sin eld i alla väder, och helst även med första tändstickan, är att dela upp processen i flera olika steg från första tändet till den grövre veden.

Det allra bästa tändmaterialet för en öppen låga som du kan hitta i svenska skogar, är det döda riset som sitter längst ner på täta granar (kallas ibland "knaster" pga att det är så knastertorrt). Bortsett från att det är extremt lättantändligt, så har det också fördelen att det nästan alltid är tillgängligt oavsett väder och vind. Ofta är detta ris torrt även om det regnat i flera dagar. Det enklaste är att samla ihop ett knippe ungefär så tjockt som du kan gripa om med näven, och sedan tända "inuti" detta. Det är enklare om man först knäcker bunten på mitten och viker den dubbelt, då får man en jämn och tvär ände som enkelt går att peta isär till ett hål, vari man för in sin tändsticka / brinnande tände / etc.

Om man befinner sig i terräng där det inte finns några användbara granar, så är det näst bästa alternativet nävern/barken från antingen björk, eller en. På båda växterna är det det allra yttersta och flagnande lagret man använder, det som är tunt som papper. Om det har varit fuktigt ute gör man klokast i att samla på sig en mängd och stoppa i fickorna för att låta det torka en stund innan man tänder sin eld.

Värt att känna till är också att björknäver, trots att det är mycket lättantändligt av en tändstickas låga eller de heta gnistorna från ett eldstål (särskilt om man "ruggat upp" nävern med kniv först) kan vara ganska svårt att få att vilja tända ordentligt genom att bara lägga den på en befintlig glödbädd och blåsa. Andra tänden såsom t.ex. torrt granris tar eld mycket lättare med denna metod, varför det oftast är enklare att peta in några sådana småkvistar under nävern om man fått slut på tändstickor och vill tända direkt från glöd. Fördelen med att ändå ha med björknävern på ett hörn är att den brinner hetare och längre än granriset, och sätter därmed lättare eld på de grövre pinnarna ovanpå.

Torrt gräs tar naturligtvis också eld mycket lätt av en öppen låga, men det har nackdelen att det också brinner upp fort och det är därför ett mycket dåligt tände att försöka starta en eld med. Samma sak gäller i stor utsträckning för den utbredda (o)vanan att använda tidningar och annat pappersmaterial.

Innan man sätter fyr på sitt granris, sin björknäver eller sin enbark, bör man även ha samlat så mycket av den övriga veden som möjligt så att elden kan klara sig en tid obevakad medan du samlar mer ved. Försök aldrig tända grova vedträn eller grenar med ditt tände, det kommer bara att misslyckas. Börja med fint ris och små tunna kvistar, så torra som möjligt. Riv sönder riset i mindre bitar så att du kan packa ihop en tät bunt.

När detta tagit sig lägger man på lite större småpinnar och ökar tjockleken gradvis tills man slutligen har en ordentligt brinnande eld, varpå man kan börja lägga grövre grenar och slutligen även stockar, om man så vill. Försök dela upp det du samlat in i ungefär 4-5 olika tjocklekar innan du kommer fram till den "riktiga" veden. Just detta med att låta varje steg ta sig innan man går vidare är viktigt, det betyder inte bara att lågor ska synas utan varje dimension av veden ska tydligt brinna ordentligt innan man ökar tjockleken.

Det är lätt att göra misstaget att lägga på alla stegen nästan på en gång bara för att det syns lite lågor mellan pinnarna, men man måste ha tålamod, vänta och säkerställa att all ved som ligger på elden verkligen brinner. Ofta är det nämligen bara tändvedens lågor man ser som når upp genom de övre lagren, och så snart den slocknat är det lätt hänt att man blir sittande med en prydlig hög lätt ljumma pinnar i olika storlekar som aldrig skulle komma på tanken att ta eld utan en ny, rejäl hög tändved underst.

När man samlar in de olika stegen av tändved och sorterar upp dem efter deras storlekar kan det också vara lätt att glömma att man faktiskt måste ha mycket mer av den grövsta, "riktiga" veden än av tändveden. Samla in omkring 5 gånger tändvedens volym i grövre ved så att det finns ett litet lager att mata elden med medan du samlar mer ved, förbeder maten etc.

Ett annat misstag många gör när man väl fått tändveden att börja brinna, är att man börjar peta i elden och röra om bland pinnarna och kolen så fort minsta tecken visar sig på att elden kanske inte tar sig så bra. Håll i minnet att ju hetare något är, desto lättare och bättre brinner det, och den hettan är någonting som gradvis måste byggas upp. Varje gång du rör om i elden släpper du igenom strömmar av kall luft som kyler av, och kväver kanske också delar av glöden med pinnen du rör om med. Det är oftast bättre att vänta och se.

Ibland kan glöd fångas mellan två tätt liggande pinnar och efter att ha legat så ett tag så småningom sätta eld på dem. Om du då kommer och rör om så förstör du dessa små värmefickor och gör det endast mycket svårare för elden att ta sig. Då är det mycket bättre att istället blåsa lite försiktigt på den glöd som finns, om man vill hjälpa till "manuellt". Stick gärna dit någon extra liten torr granriskvist så att den hamnar närmare mot glöden, men rör inte om en massa i det du redan har byggt upp. Först när det har slutat ryka och pyra kan du ge upp och börja om.

Om man vill hjälpa elden lite mer på traven så kan det ofta även vara en god idé att med kniv eller yxa hugga upp små jack längs den första lite grövre tändvedens långsidor. Detta gör dels att vedträna hamnar på lagom luftigt avstånd från varandra samtidigt som lågorna lättare får fäste i de små stickorna.

Metoden kallas på engelska att tälja "feathersticks" och på svenska att spänta upp veden i en s.k "tuppkam". Egentligen menar man med den termen att man täljer fram riktigt långa kurviga spån ur veden likt fjädrar, men för det mesta räcker det med några mindre hack enligt bilden till höger.

Tillbaka till index-sida för Eld

Dela denna sida på:

www.overlevnad.se är en projektsida om överlevnad och vildmarksliv